Den nya liberalismen

Jag lyssnar på Birgitta Ohlsson när hon pratar om föräldraledighet och jämställdhet. Jag mår illa.
Att vara liberal är inte bara att ha rättigheter och frihet. Det är också att ha skyldigheter. Vi måste alla fundera över vilket slags Sverige vi vill ha. Birgitta Ohlsson vill ha ett jämställt samhälle. Och då måste vi alla offra något. Man kan inte ta hand om barnen för länge då. Då blir det ojämställt. Barnen har oftast två föräldrar och då måste barnen få träffa båda föräldrarna under det första, viktigaste året. Barnet (som är mellan 0-1 år) måste se sina föräldrar ta lika mycket ansvar för hemmet och barnet. Sedan är det dags att se andra kvinnor ta ansvar för barnet. Hemmet, ja, det sköter mamman och pappan på ett jämställt sätt efter arbetstiden. Att ha skyldigheter kom Birgitta aldrig riktigt in på vad det innebär. Men jag antar att vi har skyldigheter mot arbetsmarknaden, mot jobben. Vi är skyldiga att hugga i och jobba för Sveriges skull, för bnp:ns skull. Våra skyldigheter mot familjen och barnen och hemmen - ja, det har vi inga särskilda mer än att vara så jämställda som möjligt. Statens skyldigheter mot sina medborgare...vilka är de? Ingen pratar om det. Det är medborgarna som har skyldigheter mot staten. Inte tvärtom. Vi är alla kuggar i det stora arbetet som ska leda fram till exakt jämställdhet och en så hög bnp som bara möjligt. Det är vår huvudsakliga uppgift i livet. Det är att vara liberal.

 

 

Feminism? Vad är det?

Feminism à la 2015:

1. Fler kvinnor jobbar mer.

2. Männen arbetar lika mycket i hushållet som kvinnor.

3, Männen är hemma mer med sina barn (under det första levnadsåret förstås).

4. Fler rut-arbetare behövs för att livspusslen ska gå i hop. 

Du får inte vara hemma med ditt barn i 3 år därför att...

Inlåst av vårdnadsbidrag!

 

 

Annika Strandhäll berättar om att vårdnadsbidraget ska slopas. Hon säger att vårdnadsbidraget en ineffektiv åtgärd och att det medför allvarliga inlåsningseffekter för väldigt många kvinnor. Åtgärd, inlåsningseffekter...Kalla, opersonliga ord. Inget om barnen...Är det inte bra att barnen slipper stress och stora barngrupper i 3 år. Det är inte så länge. Är det inte bra att barnen får vara nära sin mamma (eller pappa) och knyta an ordentligt? Få vara speciell, unik hela dagarna i 3 år innan de blir en liten kugge i en stor grupp. Inte ett ord om mammorna (papporna)... Vad vill de? Kanske är de hemma för att de faktiskt på riktigt önskar det. Inte ett ord om förskolan. Inte ett ord om de stora barngrupperna, den i hög grad sjukskrivna personalen, brist på utbildad personal, brist på vikarier...Jämställdheten (vad det nu är) går före allt. Arbeit macht frei!

Välkommen lilla barn!

Ibland tänker jag på det absurda i föräldraförsäkringen. Den är jättebra i och med att den låter föräldrar vara lediga från sitt jobb för att ta hand om sitt lilla barn. Men, den har ju kommit att fungera som en bortre gräns. Man är borta från jobbet under föräldraledigheten och sen jobbar man. Inga andra tankar finns. Människors huvudsakliga identitet finns på jobbet och inte någon annanstans. När föräldradagarna är slut då är heltiden med barnet slut. Eller så får man planera in ett barn till. Det känns lite konstigt om man tänker lite närmre på det. Att från den punkt barnet kommer ut i den här världen är dagarna på heltid tillsammans med föräldrarna räknade.

 

 

Arbete gör en fri!

S vill införa en tredje pappamånad och V motsätter sig detta. De tycker inte att det räcker. Föräldrarna måste dela lika helt enkelt och då måste man förstås ha en helt individualiserad föräldraförsäkring. V framställer det som att det är för kvinnornas skull. Så här skriver Rosanna Dinamarca i Aftonbladet i sin slutreplik till Emma Henriksson (Kd:

"Kvinnor är också sjuka i större utsträckning än män och skillnaden drar i väg efter att man fått barn. Allt detta på grund av att kvinnor förväntas och har haft huvudansvaret för hem och barn. Införande av en tredje så kallad pappamånad kommer inte att förändra detta."

"Den valfrihet som Emma Henriksson så varmt värnar är en stor ofrihet för kvinnor.På grund av de förväntningar som ställs på dem som kvinnor får många inte arbeta heltid, får inte fullt betalt för sitt arbete. Och det värsta är att om vi inte gör något aktivt politiskt utan ska vänta på att enskilda familjer, fångade i de tvingande förväntningarna, själva ska komma fram till detta, så kommer det ta cirka trettio år."

 

Ett problem är tydligen att kvinnor gärna väljer fel. Vi väljer att ta den större delen av föräldraledigheten och snålar till och med på dagarna så att föräldraledigheten ska dras ut lite och bli längre. Vi väljer själva att arbeta deltid. Detta beror inte på att vi kvinnor vet vad vi vill, vet vad som känns viktigt för oss. Det beror egentligen på att vi kvinnor är fångade i de traditionella förväntningarna och egentligen är det synd om oss.Vi får inte jobba heltid och vi måste vara hemma länge (läs drygt 1 år) med barnen. Detta gör oss ofria. Det är arbetet som gör oss fria. Inget annat.

 

"Det räcker inte med en tredje pappamånad"