onsdag 13 maj 2015

Utanförskap?

I Aftonbladet kan man i dag läsa en artikel som handlar om hur synd det är om barn till arbetslösa och till föräldrar som har fått ett nytt barn. Skribenten säger att barn ska akta sig för att födas av arbetslösa föräldrar eller föräldralediga föräldrar. Såna barn är så orättvist behandlade nämligen. Vanliga barn som har arbetande föräldrar får vistas på förskolan i 40 timmar eller mer per vecka. Men om föräldern är arbetslös eller föräldraledig - då är det slut med denna lyx! Då blir det bara 15 timmar som gäller! Många barn drabbas hårt! De hamnar i utanförskap eftersom de inte kan vara med i aktiviteter kompisarna är med på! Om mamma har ett litet syskon hemma då blir det etter värre. Att vara tillsammans med en mamma som håller på med en bäbis det är inte särskilt stimulerande. Allt detta är skandal! 1998 slutade förskolan att vara ett barnpassarställe. Förskolan tillhör nu utbildningsväsendet och ska förbereda barnen för fortsatt utbildning och sätt barnets behov i centrum. Verksamheten är inte längre till för föräldrarna och arbetsmarknaden utan för BARNEN!
 
Om man bodde i ett normalt land så skulle man ju nästan kunna tro att det var en satir man läste. Eller kanske en absurd dystopi. Eller nåt. Men så är det inte. Det är allvar. Så här kan man tycka. Ingen reagerar. Ingen läsarstorm. Ingen som tycker att nu, nu håller det nog på att gå för långt. Det är sorgligt att bo i uppochnervända världen. En värld där det är synd om barn som måste vara hemma med sina föräldrar och som antas fullkomligt längta efter kompisar att leka med i hela 40 timmar eller mer varje vecka. Vad ska man säga?
Tänk om någon, någon gång, vände på steken. Men det är nog för svårt. Jag tänker på de arbetslösa. De ska ha ersättning, åtgärder och förskoleplats. Det kostar mycket pengar. Visst, alla är värda att stöttas så att de kan reda ut sina liv (utom hemmaföräldrar - de förtjänar att svälta ut så de tar skeden i vacker hand och reder ut sina liv på det sätt någon annan har bestämt) men ibland känns det så dumt alltsammans....Tänk om någon frågade de där arbetslösa som har småbarn hur de helst ville ha det. Kunde de tänka sig att ta hand om sina barn själv mot en rimlig ersättning? Eller skulle de hellre välja åtgärderna? Undrar vad svaret skulle bli? Men den frågan får de nog aldrig. För det är ju för barnens skull. De har det ju ändå bäst i stordriften. Tillsammans med alla kompisar. Och lärarna som undervisar dem så de klarar av de högre studierna sen.


 

torsdag 23 april 2015

Den långa marschen

 Jag läser om förskolan på olika ställen för förskollärare. Jag blir beklämd. Jag förstår inte vad de vill riktigt. Arbetsförhållandena är dåliga. Barnen går långa dagar, längre än vad vuxna arbetar. Det är för få pedagoger. Någon skrev att tre personer vaktade 95 barn ute på gården. Pedagogerna är sjuka. Det är svårt med vikarier. Pedagogerna hinner inte få ut sin planeringstid. Det finns inte pedagoger så det räcker. Det måste utbildas fler. Föräldrar verkar inte vara intresserade. De är nöjda med verksamheten sägs det. Föräldrar vill ha mer timmar för sina barn i förskolan så de slipper stimulera dem när nästa barn kommer. Pedagoger tycker också att alla barn har rätt till förskola. Helst 30 timmar i veckan. Andra tycker att barnen ska hem när syskon kommer. Då blir det lite bråk. Pedagoger ska inte döma föräldrar. Alla har så olika förutsättningar. Och barnen har rätt till pedagogisk verksamhet. Allt är förvirrat. Jag tror att det alla vill egentligen är att det ska finnas fler dagis. Fler pedagoger. Men går det? Jag läser i min egen lokaltidning. Det står om en liten grannort på 10 000 invånare. 92 % av alla barn går i förskola. Gruppstorleken ligger på 17, 4 barn. Men 71 % av personalen har pedagogisk högskoleutbildning. Så det är ju jättebra. Det finns 12 förskolor där 380 barn går. På 10 000 invånare finns det 12 förskolor. 1 förskola för 833 människor. Och det räcker inte. Gruppstorlekarna är för stora. Hur många förskolor behöver det finnas i Sverige för att det ska bli gott nog? Hur många pedagoger mer behövs det för att det ska bli gott nog? Alla vill ha mer av något som inte funkar. Ingen vet hur det ska gå till. Men alla vet att det är i dagisland vi ska vandra. Vi får vandra vidare.
 
 
 

tisdag 14 april 2015

Utanför och innanför?

 
En bild som dök upp i huvudet efter en promenad förbi ett dagis. Några barn står stilla och tittar ut genom staketet. Studerar oss som går förbi. Det brukar pratas om utelåst och utanförskap om att vara med i en social gemenskap om barns rätt till förskola. Tankar om vad som är vad flimrade förbi. Vem är utanför och vem är innanför?

torsdag 5 mars 2015

Feminism? Vad är det?

Feminism à la 2015:

1. Fler kvinnor jobbar mer.
2. Männen arbetar lika mycket i hushållet som kvinnor.
3, Männen är hemma mer med sina barn (under det första levnadsåret förstås).
4. Fler rut-arbetare behövs för att livspusslen ska gå i hop. 


tisdag 17 februari 2015

Barnkonventionens artikel 9

Barnkonventionen ska bli lag i Sverige. Det låter ju jättebra. Jag undrar bara om man verkligen kommer att följa konventionens artiklar. Den här till exempel, artikel 9, kommer man att låta barnens vilja råda? Skulle inte tro det.
 

måndag 9 februari 2015

Du kan bli mer lönsam lilla vän!

Folkpartiet kom igår med ett nytt, fräscht förslag för att göra våra liv mer effektiva, hjälpa oss att lägga våra livspussel ännu mer effektivt...och se till att livet löper på lite mer rationellt och smidigt. Det handlar om att det är både opraktiskt och olönsamt med sjuka barn. Föräldrarna får vabba eller vobba och det är stressigt och obehagligt för dem. Det blir störningar på arbetsplatserna och irritation bland kollegorna. Det är dessutom väldigt dyrt - 5 miljarder om året kostar vabbet.
 
Men det går att lösa detta problem! Det kryllar ju av arbetslösa och många av dem är vettiga och kapabla människor som mycket väl kan passa sjuka barn. Man kan koppla dem till förskolorna och ha folk där som är beredda att rycka ut och passa sjuka barn i hemmet så föräldrarna kan gå till sina jobb som vanligt. Detta är mycket smart - mängder av jobb kommer att skapas och löner kan betalas ut och skattepengar kan betalas tillbaka. Det enda problemet är att folk på a-kassan kommer att bli lite mer arbetslösa. Fast de kan väl alltid bli dagvårdare för alla sjuka barn? Så något riktigt problem är det ju inte.
 
Så utvecklingen kan gå framåt. Livet kan bli mer strömlinjeformat. Barnen tänker kanske någon? Vad tycker de? Sjuka barn har ju en tendens att just vara sjuka och ofta både lite ledsna och extra kinkiga. Det är då de gärna vill sitta i mammas eller pappas knä. Det är då de behöver närhet och omsorg lite extra. Fast, det är klart, varför skulle inte barnet tycka att det var helt ok med en helt okänd dagvårdare som dyker upp i hemmet? Det är ju både effektivt och smidigt. Det måste väl var och en inse?